Landshövdingehus

1875-1950

Landshövdingehuset är en byggnadstyp som uppkom i Göteborg under den senare delen av 1800-talet. En kreativ uppfinning på initiativ av en byggnadsförening – manade av akut bostadsbrist och dåliga bostadsförhållanden för arbetarklassen.

Typologin utnyttjade de nya byggreglerna som ej tillät fler än två våningar av trä (på grund av brandrisk) samtidigt som en byggnad tilläts vara 10 meter hög – en vanlig höjd på ett trevåningshus. Med en bottenvåning av sten – i teorin en källarvåning fast upplyft över marknivå, godkändes efter många vändor hos länsstyrelsen till slut byggnaden.

I folkmun benämndes byggnadstypen som Landshövdingehus redan 1875. Namnet tros ha sitt ursprung i länsstyrelsens ställningstagande och tros vara en hopblandning av titel på person och myndighet. Först 1895 blev landshövdingehusen officiellt godkända med benämningen:

”Boningshus med bottenvåning av sten och två öfvervåningar af trä”.

1880-tals Klassicism

1880-tal

Under 1800-talet ökade bostadsbyggandet. Fasader mot gatan var ritade av arkitekter som hämtade inspiration från renässansen och antiken. Rik dekoration i form av klassicistiska ornament som pilastrar och frontoner var noga komponerade enligt klassisk ordning. Fasaderna som vette mot de omslutna innergårdarna formgavs inte utan lämnades helt släta utan någon dekor. Symmetri var viktigt, lika avstånd mellan de höga fönstren som släppte in ljus långt in i lägenheterna och centrerade bostadsentréer.

”Fasaderna som vette mot de omslutna innergårdarna formgavs inte utan lämnades helt släta utan någon dekor”

Jugend (Art Nouveau)

1900-1910

Ungefär samtidigt som Sverige steg in i det nya seklet gjorde även nästa stilideal, känt som just ”den nya stilen” i Europa entré i svensk arkitektur. Art Nouveau fick i Sverige heta Jugend, det Tyska namnet. Jugend växte fram som en reaktion mot det klassiska idealet som tidigare dominerat, och sitt namn troget innebar perioden ett helt nytt sätt att formge arkitektur på.

Stilen gick emot de flesta klassiska regler och ordningar och tog i stället sin grund i naturen med ett organiskt formspråk. Ofta hämtades inspiration från den nordiska naturen som former av kvistar, kottar, sländor eller blomkransar. Tätare spröjs delar in fönstren, men nu av estetiska skäl och inte tekniska, det blir även vanligare med stora skyltfönster i bottenvåningarna för butiker.

”Ofta hämtades inspiration från den nordiska naturen som former av kvistar, kottar, sländor eller blomkransar”

Nationalromantik

1910-tal

Efter en relativt kort period av Jugend följde nästa stilideal. Nationalromantiken spreds i Europa i takt med en växande nationalistisk anda inför det stundande världskriget. Den svenska arkitekturstilen var inspirerad av gamla inhemska byggnadstraditioner men inspirerades även av andra nordiska länder, speciellt Danmark. Tyskland och England var också stilförebilder. Fasaderna fick en mer solid och sluten karaktär ofta i tegel eller puts. Det generella uttrycket på detaljerna var rustikt och kraftfullt och fönstren gavs ofta en tätare smårutad indelning. Brunt och grågrönt var vanliga kulörer på karmar men för första gången förekommer även rent vita fönster i stadsmiljö.

”Fasaderna fick en mer solid och sluten karaktär ofta i tegel eller puts”

Tjugotalsklassicism

1920-tal

Perioden av Nationalromantik resulterade i ökad kunskap om äldre svensk byggnadstradition och ett intresse för klassicism återkom. Den här gången i en enklare form nästan helt utan dekor, som varit ett tydligt stildrag i tidigare klassicismperioder. Nyklassicismen utvecklades på ett eget sätt i Sverige och antog en karaktär känd för sin elegans internationellt, där den kom att kallas Swedish Grace. Kompositionen är symmetrisk och fönstren jämnt fördelade på fasaden.

”…en karaktär känd för sin elegans internationellt, där den kom att kallas Swedish Grace”.

Funktionalism

1930-1950

Funktionalismen fick sitt genombrott i Sverige i och med Stockholmsutställningen 1930. Den banbrytande ideologins grundprincip var att ett föremåls utformning ska vara ett direkt resultat av dess funktion. Ett effektivt och rationellt förhållningssätt till design som sammanfattas i det bevingade uttrycket ”form follows function”.

Nya ideal inom stadsplanering var också en stor del av den funktionalistiska ideologin. Viktig var även den sociala aspekten med intentioner att förbättra levnadsstandarder och öka jämlikheten i samhället.

Fasadernas uttryck följer rummens utformning och blir till följd av det ofta asymmetriska. Fönster över hörn blev en för stilen typisk och återkommande detalj. Formspråket generellt var stramt och utan några ornament då dessa inte ansågs fylla någon praktisk funktion

”…sammanfattas i det bevingade uttrycket form follows function”

Folkhemmet & Nya former

1940-1965

På 40-talet frångicks den strikt funktionalistiska stilen och materialen drog återigen mot det mer traditionella. Formspråket var fortfarande enkelt men lite mer dekoration smög sig in. Begreppet folkhemmet myntades.

Efter andra världskrigets slut fick byggtakten ett uppsving, drivkraften var bostadsbrist på grund av ökad inflyttning till städerna. Under den här tiden gavs fasader ofta en robustare puts med textur i mörkare nyanser. Fönsterpartier placerades lite djupare in i fasadlivet och var asymmetriskt delade, en mindre vädringsruta och en större ruta. Badrumsfönster, balkonger och ibland förekom stora panoramafönster.

”Produktionen var fortfarande hantverksmässig, men vid mitten av 50-talet började byggandet industrialiseras”

Miljonprogrammet

1965-1975

Åren 1965 till 1975 karaktäriseras av storskalig produktion av bostäder i snabb takt. Detta tack vare det så kallade Miljonprogrammet som introducerades av den svenska regeringen för att lösa den stora bostadsbristen som rådde på 1960-talet. Målet var att bygga en miljon nya bostäder under tio år finansierat av statliga medel.

För att lyckas med detta krävdes ett rationellt och standardiserat tillvägagångssätt. Hantverket försvann och detaljeringen blev enklare. Både villakvarter och höga flerbostadshus ingick i produktionen och skapade hela nya stadsdelar runt om i Sverige. Det industriella bygget förverkligades genom olika prefab-system i betongteknik och mellan åren 1965-73 var totalt 15 procent av allt det som byggdes industriellt byggt. Det vanligaste huset i miljonprogrammet var dock ett trevåningshus med tegelfasader.

”Målet var att bygga en miljon nya bostäder under tio år finansierat av statliga medel”

Postmodernism

1975-1990

Nya regler kring energiförbrukning infördes och ett flerbostadshus med tre våningar eller fler kunde inte byggas utan hiss. De här bestämmelserna hade en synlig inverkan på fasadernas uttryck, fönster gjordes mindre och det var möjligt att få bidrag från staten för att tilläggsisolera fasaden. Nyproduktion av trevåningshus upphörde praktiskt taget helt.

Med 80-talet kom postmodernismen till Sverige och fasaderna antog en ny karaktär, ofta slätputsade med burspråk och hörntorn. Återigen inspireras arkitekter av historien, klassiska element dekorerar fasaderna men resultatet blir ofta ett klumpigare uttryck då detaljer tillverkas industriellt och inte hantverksmässigt.

”… klassiska element dekorerar fasaderna men resultatet blir ofta ett klumpigare uttryck då detaljer tillverkas industriellt och inte hantverksmässigt”

90-tal & Millenieskiftet

1990-2010

Under 90-talet avvecklades de statliga subventionerna till bostadsbyggande helt. Bostadsbyggandet som hela efterkrigstiden varit en statlig angelägenhet blev nu överlämnat till marknaden. I början av 90-talet drabbades Sverige av en djup lågkonjunktur, arbetslösheten steg och antalet lägenheter som stod tomma ökade. Detta i kombination med det minskade statliga stödet pausade bostadsbyggandet, vilket i sin tur resulterade i stor arbetslöshet bland arkitekter. 1993-94 var 25 procent av kåren arbetslös.

Det byggande som kom i gång var huvudsakligen i form av mer exklusiva bostadsrätter. Det var de större privata byggföretagen som stärkte sin position under 90-talet när de upptäckte att det fanns en efterfrågan på större lägenheter i attraktiva lägen.

Nya bestämmelser innebar att staten var mindre inblandad i kontrollen av byggnadsproduktionen och okonventionella sätt blev mer vanliga. En trend under nittiotalet var dubbel takhöjd i delar av lägenheten, stora fönster från golv till tak, balkonger och terrasser var vanliga inslag. Nymodernismen väckte på nytt ett intresse för funktionalistiska karaktärsdrag som stora glasytor, ljusa putsade fasader, ibland med en adderad accentfärg. Efter millennieskiftet kunde nyproducerade villor beställas färdigdesignade från kataloger där ett brett stilutbud presenterades – allt från klassiskt till nyfunkis.

”En trend under nittiotalet var dubbel takhöjd i delar av lägenheten, stora fönster från golv till tak, balkonger och terrasser var vanliga inslag”

2010-tal

2010-2020

Förtätning av städer pågår och planeringen styrs i den riktning flest nya bostäder är möjliga. Allt fler höghus uppförs och en strävan att skapa karaktärsbyggnader med unika uttryck är märkbar. Samtidigt får begreppet hållbara städer en markant roll inom stadsplanering, hållbarhetsfrågan i världen i allmänhet blir akutare än någonsin. Miljöcertifieringar, passivhus och plusenergihus värderas högt inom arkitekturbranschen.

Stilmässigt utvecklas nymodernismen och tar en mer uttrycksfull form, starkt kulörta putsfasader, hel-glasade partier och grafiska mönster tar plats. Oregelbunden fönstersättning är en ny trend som får stor spridning, men även mindre lekfulla tendenser, som helt svarta byggnader förekommer. Teglet återkommer som fasadmaterial.

”Starkt kulörta putsfasader, hel-glasade partier och grafiska mönster tar plats”